Varför det är så jobbigt att rensa

Beslutsfattande kräver mycket energi av oss.

Under en genomsnittlig dag tar vi runt 35 000 beslut, det blir ungefär ett beslut varannan sekund. Allt ifrån om vi ska gå upp eller trycka på snoozeknappen när alarmet ringer, vad vi ska ha på oss till jobbet, äta till frukost, om vi ska hälsa på grannen eller ej, om vi ska ta hissen eller trappan, och så vidare. Alltså en helt vanlig dag.

När vi bestämt oss för att rensa ut ett utrymme hemma - vi tar garderoben som ett exempel - så börjar vi med hög motivation och massa energi. Vi tar flera snabba och bra beslut, det här går av bara farten!

Efter ett tag börjar vi tröttna, vi har tagit hundratals eller tusentals beslut redan, men har inte ens kommit halvvägs.

Det som vi beslutat oss för att rensa ut, var ska vi göra av de plaggen? Är de hela nog för second hand, ska de säljas vidare, vart ska de säljas och för hur mycket, ska de återlämnas till någon eller ärvas, till vem? Är de trasiga, ska de kastas, var ska de kastas, ska de lämnas in till någon som tar emot textilavfall, vilken av alla ska vi välja?

Zzzzzz….

Vi tar en paus. Lämnar de utrensade högarna. Hann vi halvvägs kanske? Tar resten sen. Nej, dagen tog slut, vi trycker in allt i skåpet som vi tömde tidigare och det är nu värre än det var när vi började.

Policys

Ett knep man kan använda sig av i dessa fall, är att ta ett beslut om HUR man ska ta besluten.

Vi skapar en policy för oss själva. På detta vis behöver vi inte fatta hundratals beslut, för vi har redan bestämt en gång, innan vi började. Vi spar energi, behöver inte tänka så mycket och orkar mycket längre!

Exempel på policys när det kommer till utrensning skulle kunna vara

  1. Jag har inte använt det här plagget på 1 år/denna säsong.

  2. Det är trasigt och jag lägger inte energi på att laga det.

  3. Det är fläckigt och jag kommer inte färga det/fläcken går inte bort.

  4. Jag har gått upp/ned i vikt och vill inte spara det som inte passar.

  5. Jag har fått det här av någon annan och det är inte min stil

Andra roliga policys är t.ex. Galgtricket. Vid en given tidpunkt (nyårsafton, halvårsvis, vid skifte mellan vinter/vår/vinter) vänder du samtliga galgar i garderoben bak och fram. När du använt ett plagg och hänger in det igen vänder du galgen rätt. När nästa givna tidpunkt är kommen, rensar du ut alla plagg på de galgar som fortfarande hänger felvänt.

Beslutet är redan fattat, man behöver inte fundera så mycket på det!

Obeslutsamhet

Den överlägset största anledningen till att det blir “generell oreda” i hemmet är för att man har svårt för att ta beslut. Man orkar inte, vill inte, prioriterar inte, bryr sig inte, och så vidare. Man har tagit 34 999 beslut redan, orkar inte ett till.

Man hittar en pryl som ligger mitt på golvet, men orkar inte besluta sig för var den ska hamna.

Man får en tröja av sin mamma, men orkar inte besluta sig för om man ska behålla den eller inte, så man lägger den på klädstolen i sovrummet eller längst in i garderoben.

Klädstolen i sovrummet är en enda hög av obeslutsamhet. Man beslutar sig inte för om det ska tvättas eller hängas in. I klädkammaren har man för mycket kläder för att man inte orkar besluta sig om vartenda plagg.

Man orkar inte besluta sig för vad som hör hemma var, så allting hamnar i städskåpet (eller skräplådan eller klädkammaren osv.)

Om något är trasigt orkar man inte besluta sig för om man ska laga det eller kasta det, så man ställer det i skåpet längst ned alt. längst upp….

Var snäll mot dig själv, det är inte lika enkelt som det kan se ut eller låta att rensa ut sitt hem.

Börja smått, avgränsa områden i ditt hem. Rensa en låda/hylla/förvaringsmöbel/liten kategori saker i taget. När du är klar med den behöver du låta din hjärna vila.


Skriv en checklista med ett litet område per rad, kryssa för rad för rad och belöna dig med nåt, ett bubbelbad, en god kaffe, en pralin, en promenad eller en bukett blommor.

Lycka till, och om du inte känner att du har lust eller energi att göra det själv finns det hjälp av få utav såna som jag. Tur va!

Föregående
Föregående

Varför ”en in en ut” inte funkar och hur du ska tänka istället

Nästa
Nästa

Livet före och livet efter.