Hur jag tänker kring julklappar
Jag tycker det är mysigt med klappar under granen, att ge och att få.
Men det är alarmerande att vi år för år slår rekord i julhandeln, hemmen svämmar över, barnen vadar i leksaker som de inte leker med pga de är överväldigade. Vips har ett år gått och det är dags att köpa en ny uppsjö av klappar och nytt julpynt. Konsumtionen vet inga gränser.
Men det känns som att vinden börjar vända? Fler och fler får upp ögonen för att vi behöver dra ner på nyinköp, köpa mer second hand, att vi inte behöver så mycket saker för att bli glada, att det finns många alternativa sätt att ge gåvor på. Jag tänkte gå igenom hur vi förhållit oss till julklappar till barnen, då det är många av mina följare på instagram som har frågat. Jag har snart varit mamma i 15 år, bonusmamma lite längre än så. Så jag har en del jular med barn under bältet. Mitt konsumtionssätt har förändrats både en och två gånger under åren. I början handlade jag second hand för att jag behövde det, det var helt enkelt billigare, jag fick fler klappar för pengarna. När jag började få högre lön kunde jag köpa nytt från leksaksbutiker. Det var enklare. Klick, klick, Klarna… Sen slutade jag shoppa nytt pga miljön och de senaste åren har jag ansträngt mig för att hitta bra julklappar second hand, vilket är en utmaning i och med att barnen växer och blir mer specifika med vad de önskar sig…
Jag gör det för att vara ett föredöme, för att skapa en ny norm för barnen, och för miljön. Hur många klappar är tillräckligt många?
När vi firar jul med släkten brukar vi göra så att alla släktingar köper 1 klapp till varje unge. Vi firar oftast med min familj, när alla är med är det 6 extra hushåll så det blir 6 klappar av släktingarna som mest. Sen lägger föräldrarna 2 klappar per unge under granen, allt öppnas efter Kalle Anka.
Sen om vi har fler klappar till våra egna barn (vilket vi alltid har) får dom öppna de på morgonen innan släkten kommer. Det brukar bli kanske 4 klappar till utöver de 2 som de får av oss på eftermiddagen. Antalet julklappar varierar från år till år, men något som inte ändras är att det känns snålt innan julafton, tänk om barnen blir besvikna, och sen så SJUKT mycket när alla lagt sina paket under granen. Min mamma har med sin nya man 14 barnbarn totalt, så de brukar köpa samma sak till alla. En jul fick alla ett varsitt foto-pussel tillsammans med en porslinstomte från avlidne gammelfarfar. Det fanns tydligen 14+ tomtar att dela ut. Min pappa har också de senaste 10 åren köpt presentkort på ett köpcentrum till allihopa. Enkelt, effektivt och rättvist.
När det kommer till oss vuxna brukar vi lotta så att en person köper en julklapp för max 300 spänn till en annan vuxen. Man vet inte vem man ska få ifrån, bara vem man ska köpa till. På så sätt blir ingen utan julklapp på julafton (min pappa och gammelmormor är t.ex. ensamma) och man kan köpa något som man är säker på kommer uppskattas av mottagaren. Längtar lite tills barnen är större och de kan vara med på det här. :) Vad ska man köpa? Måste man tänka nytt varje år?
För ett gäng år sen när alla barn var små brukade jag lägga 1 beställning på leksaksbutik (leksaker, spel, pussel), 1 beställning på bokhandel (böcker, ritblock, pyssel) 1 beställning på klädbutik (pyjamas, maskeraddräkt, underkläder, ngt kul plagg). Då hade man en bra spridning på julklapparna och kunde komplettera med ngt om man hittade nåt kul! Nu har jag försökt byta ut klädbutik till Sellpy eller annan second hand, bokaffär till Bokbörsen eller second hand, och leksaksbutik har bytts ut till typ hudvårdsbutik för tjejerna (Bangerhead, Glowid, Meds, Apohem) eller sportbutik för killarna. Brukar också hålla koll på adventskalendern hos Kicks, Åhlens o köpa julklappar till mig själv. :) Ossian är 9 år. Hans önskelistor har de senaste åren bestått av dyra tv-spel som han inte har fått. Ibland har man tur och han önskar sig nåt rimligt. Han älskar fotboll (och alla andra sorters bollar) och är duktig på att rita. Han har ett stort behov av att röra sig så han får ofta uteleksaker, bollar, saker med hjul (skateboard, kickbike, rullskridskor) eller en hoppstylta.
Han har de senaste åren fått typ en bok, pyssel, plagg han önskat sig (en fotbollströja t.ex.) sen fyller jag på med nya kallingar, nya strumpor, en ny pyjamas, en ny fleece-onsie. I år ska han få en bok, nå speciella fotbollsstrumpor som han önskat sig, fotbollströjor och ett klädpaket som jag o hans pappa klickat hem från sellpy i omgångar. Kanske någon leksak eller spel om jag hittar. Samuel är 11. Han är nöjd mest hela tiden och önskar sig sällan nåt. Han älskar också fotboll och sitt tv-spel, men intresserar sig ibland för fakta, världsrekord och sånt. Han har de senaste året fått t.ex. ett smycke, en ny (begagnad) mobil, en ny handkontroll till sitt tv-spel, hörlurar, mjuka tofflor, ngn vetenskaplig leksak typ ett mikroskop eller en faktabok om digerdöden, guiness rekordbok och kläder.
Samma som Ossian, nånting nytt sen ett klädpaket från Sellpy. Hans iphone håller sällan längre än ett år eftersom de alltid är av äldre modell, så han kommer få en ny mobil i år igen. En begagnad iPhoneX för 1000 spänn. Nåt han ändå skulle få så lika bra att slå in och lägga under granen. Bonus att han får vänta lite och ha sin trasiga mobil ett tag. Olivia är 15 år. Hon har alltid haft väldigt långa önskelistor. :) Det har varit allt ifrån konstmaterial, pyssel, till inredning till sitt rum, kläder och accessoarer, till smink och hud- och hårvård, på senare år specifika böcker. Esmeralda är 17 år. Hon och Olivia har fått likadana julklappar mer eller mindre. Esmeralda har inte skrivit önskelistor så där har vi fått freestyla men hon har uppskattat doftljus, parfymer, hud- och hårvård, smycken och mjuka kläder. Ett Sellpy-kläd-paket kan bestå av nikebyxor, ett par t-shirts, en hoodie eller zipjacka, en snygg skjorta, ett par shorts. Behöver inte kosta mer än 500 spänn om du filtrerar efter lägsta pris och håller utkik där. Lika mkt som en ny hoodie i butik alltså. Räknar det som 1 paket pga orimligt annars. Mjukt paket, absolut, och inte sprillans nytt eller senaste trenden men de blir ändå glada. De har vant sig också. Och de förstår att de får mer för pengarna om det är second hand så det är win win för alla.
Köp sånt de ändå måste ha…
Per unge har vi säkert lagt 1000-2000 kr de senaste åren. Vilket är lite galet, det är runt 6000 kr. Jag fattar att inte alla kan lägga det och det borde inte vi heller. Men det har sällan känts som att det varit onödiga klappar eller pengar i sjön.
Jag har försökt köpa sånt som är bra att ha och som jag vet att de använder (mjukisdräkt, kallingar, pyjamas, hudvård, smink, doftljus, böcker) men vill också att de ska få va barn som får roliga klappar att leka med så de har också fått spel, pysselböcker, pärlor, legoset, mm. som jag vet att de kommer leka med i en vecka sen glömma bort. Men då får det va så, jag rensar ändå ut sen under året som kommer. Och jag köper nästan ingenting till dom under året som går, utöver födelsedag. Om det dessutom är köpt second hand ”återgår” det bara till den cirkulära marknaden och ingen skada är skedd. När tjejerna var väldigt små köpte jag nästan alltid julklappar second hand, ett leksaks-kök, en docksäng, dockvagn, en stor barbiebil, maskeradkläder osv osv. Stora paket, små summor. De blev ju glada för allt, så tacksamt. De hade inte brist på leksaker fast jag hade brist på pengar. Jag har inte på minst 10 år låtit barnen kolla i reklamkatalogerna från leksaksbutikerna, vi går sällan i leksaksbutiker så de har inte fastnat på nån sån LoL eller superspecifik pysselmaskin. Visst blir de exponerade för reklam på t.ex. youtube och tiktok men jag upplever ändå att de oftast önskar sig saker de har behov av och inte så ofta rena habegär. Ibland har jag köpt ett pussel eller ett sällskapsspel och skrivit “till alla barn från tomten”. De blir inte så exalterade när dom ser det paketet för dom förstår att det förmodligen är halvtråkigt, men det är en bra övning i att bli lite besviken och hålla nere förväntningarna känner jag. :)
Hur gör ni i er familj med julklappar? Hur gör ni med era barn? Tycker du att det är svårt eller överväldigande? Vad säger barnen? Blir de överväldigade, eller blir de besvikna?
